Namnet Kviinge antyder en bosättning i förhistorisk tid, vilket innebär att platsen redan var bebodd vid kristendomens intåg. Därför finns förutsättningar för att kyrkan har en mycket lång byggnadshistoria. En stavkyrka av trä kan ha föregått stenkyrkan som byggdes allra senast i mitten av 1200-talet, förmodligen något tidigare. Kyrkan äldsta delar är långhuset, koret och absiden. Tornet är sekundärt, men utan tvivel medeltida.
Korsarmen mot norr, som kallas nykyrkan, byggdes 1792 och syftet var, enligt samtida källor, att kyrkan behövde rymma fler gudstjänstbesökare. De närmast följande 100 åren skedde många reparationer av kyrkan (inte minst nykyrkan) och man utförde diverse inre arbeten.
Fotot visar Kviinge kyrkas altaruppsats från 1671, snidad av J.N. Coldingius och stofferad (målad) av J.P. Traegardus. Foto: Ingela Frid.
Kyrkan har en rad andra intressanta inventarier bl.a. predikstol daterad 1605 och nattvardskalk från 1602 signerad Vä-mästaren Hans Klausen. I absiden finns medeltida kalkmålningar, framtagna och konserverade 1971 av Våga Lindell-Andersson.
Den som vill läsa allt som finns att veta om Kviinge kyrka rekommenderas varmt att skaffa boken ”Kviinge kyrka under 800 år” av Nils-Åke Sjösten (2014).
Den finns att köpa hos Knislinge pastorat och Knislinge hembygdsförening. Självklart går det också att låna den på biblioteket.
