Den äldsta, medeltida kyrkogården i Kviinge är förstås den som omger kyrkan. Några decennier in på 1800-talet började man inse att det skulle uppstå behov av fler gravplatser. Då laga skiftet inleddes i byn 1828 passade man på att rita in och avtala med skifteslaget om en bit mark för kommande kyrkogård. Den förlades en bit utanför bykärnan, i enlighet med lag och sed.
Gården som upplät mark på en av sina vångar var Kviinge nr 10, vid den tiden kallad ”Kitta-Tuves” eller ”Kitta-Tuans”. Idag heter gården Sigridslund och ligger inte på samma plats som vid tiden för laga skiftet. Den flyttades dock inte som följd av skiftet, utan flera decennier senare, till sin nuvarande plats nära Kviingevägen.
Det dröjde ända till 1880-talet innan behovet av fler gravplatser blev så stort att man satte igång att anlägga kapellkyrkogården. Muren runt kyrkogården byggdes 1881 av sprängsten från Västerslövs vång. Den var två alnar hög och lika bred (två alnar motsvarar ungefär 1,2 meter). Vägen upp till kyrkogården från byvägen kantades av ett stängsel, som 1909 byttes ut mot en hagtornshäck. Även almar planterades, som dock måste fällas på 1990-talet på grund av almsjuka.
Vid ingången till kyrkogården satte man upp grindstolpar av ek, som senare byttes ut mot stenstolpar. Fyra grindar tillverkades av smeden Thulin. Inne på kyrkogården anlades en grusgång längs murarna och en som löpte tvärs över kyrkogården i nord-sydlig riktning.
Kapellkyrkogården invigdes och togs i bruk 1887. Redan 1889 blev man tvungen att ordna med dränering. Åren 1905-1906 dränerades kyrkogården ytterligare och man grävde en brunn som försågs med pump. Gångarna på kyrkogården har ändrats några gånger efter behov, då kapellet byggdes och på 1930-talet då man ändrade kvartersindelningen på kyrkogårdens östra sida.
Mer historik finns på sidorna om gravkapellet och respektive gravkvarter.